änglar och demoner

Jag kan känna dem, när de rör vid mig, som om en normal person skulle röra vid mig. Men de är genomskilniga, det går att gå genom dem, men det känns skumt, så jag gör inte det.
De försvinner inte, hur mycket mediciner jag än har. Jag kan höra taket prata men det försvinner, men inte demonerna och änglarna, de finns alltid här omkring. De brukar prata med mig, de är inte hotfulla eller kränkande som rösterna är, de berättar om sin syn på olika saker, till och med skämtar.

Min brandvarnade piper, bip, bip, bip, den behöver nytt batteri. Jag hittade två påsar tuggummi, paracetamol och tre paket russin när jag letade efter min vackraste babydocka, hittade henne också, och hennes kläder, som är mest äkta babykläder. Blä, fuktituggummi ha aldrig varit min sak, varför har jag köpt det? Bra fråga, jag minns inte, tuggummit är gammalt, det är hårdare att bita i än nytt, men nu är det helt som vanligt.

Kommentarer
Postat av: lurk

änglar och demoner låter spännande, men man kanske vänjer sig vid det med... hoppas du hittar någon som förstår dig och tror dig och inte bara vill medicinera dig. någon jag känner sa att det vanligaste som är med folk på psyken är att de har en andlig förmåga de inte klarar hantera. snälla du, hoppas du har det bra i alla fall. en liten lurk skurk (en sånn där hämskis, lite hämsk i alla fall) tänker på dig i alla fall och önskar dig väl.



(någon sånn där större som nekar kännskapet till allt som har med lu att göra tipsar om sun ra, han hajjar det: http://www.youtube.com/watch?v=qw3Trh10Jr8 )

2009-05-03 @ 00:17:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0