God has a plan for us all

Jag är kanske inte rikitgt typiskt kristen, jag syssla med magi, vilket inte är kristet, men min tro på Gud har ändå hjälpt mig. Jag träffar, som ni kanske sett, diakonissan Brita och prästen Sara lite nu och då, båda två är jätetrevliga (och det skriver jag inte för att Sara brukar läsa min blogg :P) och är ett ENORMT stöd för mig. I tonåren var jag inte specielt kristen av mig, jupp, jag läste Bibeln, men det var väl ungefär allt. I tonåren försöker man väl att inte bli som sin mamma antar jag, för min mamma är troende.
Jag vet att magi fungerar, så jag antar att det nog kan finnas en Gud där ute. Sara frågade mig om jag tycker att Gud är orättvis, men det är inte HAN som är orättvis, utan människorna. Vi är kanske kopior av Gud men inte lika perfekta som han.
Mina röster brukar säga att jag är Satans dotter, det var nog därför jag började att be, och läste en bok, Blade Silver, om en tjej som skär sig men til lsist blir troende och det hjälper henne från skärandet. Det är så för mig, jag brukar be, men hjälper der inte så skär jag mig, vilket jag inte gjort på länge nu.
Gud som haver barnen kär,
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer

Det brukar jag be om och om igen när rösterna torterar mig. När jag varknar från en mardröm om min morfar. Det hjälper. Jag brukar lugna ner mig. För mig är Gud en fast punkt som fanns under min uppväxt till det helvete det blev.
Folk ser ofta ner på kristna, hur kan vi tro på något det inte finns bevis för? Det är lätt för mig, eftersom jag inte tror på logiken, allt är inte logiskt, det finns något mera. En faktor, Gud kanske, som inte förljer logiken. Annars skulle vi alla väl vara amöbor ännu. Jag syndar, jag är en syndare, det är vi alla, men Gud älskar oss trots det. Det är en sak jag har svårt med, ett någn som vet ALLT om mig, ändå älskar mig, det är svårt. Det är inte lätt att tro, jag tvivlar ofta, men jag vill tro att det finns någon rättvisa där ute, att min morfar är i helvetet för sina pedofilier. För det han förstörde för mig och kanske också för mina kusiner. Jag vill tro på övernaturlig rättvisa, är det så fel? Jag är inte Satans dotter, jag är en av Guds barn. någon älskar mig, ovilkorligen. Trots att jag gör fel, trots at jag inte kan vara perfekt. Ingen människa kan väl vara perfekt, men det är kravet jag ställer på mig själv, men Gud gör inte det, han älskar mig ändå. Trots alla mina misstag, trots allt.
Jag kanske är full, men det gör mig bara öppnare för att säga vad jag tycker, och jag VILL tro, för det innebär att någon älskar mig. Kanske jag dör och inte finns till imorgon, men i så fall har jag iallafall levt med hoppet, för hoppet är väl det sista som lämnar en människa, sägs det iallafall. Finns det inget mera än det här rör det mig inte i ryggen, men jag hoppas att jag någon får träffa Gud, och fråga honom mna Varför?

Sara, du får gärna kommetera, hoppas vi ses i veckan :)

Kommentarer
Postat av: Sara

Jag bär ett kors runt min hals, korset har ingen magisk kraft, det är ingen maskot. Korset skyddar mig inte från skada, inte för att visa hela världen vem jag är. Mitt kors är en sak mellan mig och min Frälsare - ett uttryck av samförstånd. Korset påminner mig om en inre frid och djupare gemenskap jag delar med alla dem som känner min Herre. Korset är en påminnelse om att Gud är mitt livs Herre om jag bara låter honom få vara det.



Påskens budskap och kärlek - Judith, den berör också oss två. Gud älskar oss, vi är Guds barn.



Vi ses Judith - du finns i mina böner.



2009-04-09 @ 12:07:47
Postat av: Hampus

fyfan va du ser ut har du sneat på livet eller gå lägg dig under stenen du kommer ifrån och dö

2011-12-23 @ 22:58:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0