memories of what I wanted

Varje morgon börjar likadant, någon kommer in med mina morgonmediciner, jag tar dem, sen ligger jag kvar och undrar om jag ska stiga upp eller inte, om jag ska ta självmord idag eller inte, om jag ska skada mig själv eller inte, om jag ska kräkas eller inte, vad och hur mycket jag ska äta. Allting medan ångesten sätte igång. Natten är visserligen full med mardrömmar men när man sover slipper man iallafall ändå ångesten. Varje minut jag sover är söt som jordgubbar i sommarvärme.

Jag kan må bra och stå i mitt rum och dansa, jag kan sitta på sängkanten med så mycket sorg och mörker att jag inte klarar av att vare sig gråta eller tänka, jag kan ilsket huga mot min egen hud med ett rakblad, jag kan ligga och fundera på om mina hörlurar skulle fungera att hänga sig i,  jag kan försöka se frammåt men bara se samma mörker som jag ser i min barndom. Jag låtsas ha framtidsdrömmar men byter vad jag vill göra hela tiden, jag har inga drömmar, ingen framtid. Jag ska koncentrera mig på att bli frisk, frågan är bara, hur ska jag bli det?

Kommentarer
Postat av: Maria

Den frågan är nog omöjlig att besvara.

Försök tänka positivt och gör varje dag till någonting bra och meningsfullt så kanske du en dag helt plötsligt kommit ur allting och kan börja leva vanligt...

2009-02-20 @ 17:33:42
URL: http://various.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0