psykotisk trött tjej nu på twitter och facebook

På Twitter heter jag nattbarn, precis som här, på Facebook borde man hitta mig på min e-mailadress nattbarn@gmail.com.

Skaffade en ny mobil idag så efter att vi kom hem från Raisio (mamma och syrran fick en iPod Nano från Expert, jag hade beställt min mobil till Gigantti Megastore för de skulle ändå på "super sunnuntai" på Expert i Raisio och köpa de där mp3spelarna) så satte jag mig ner och försökte fundera ut hur den fungerar, efter att den laddat klart då. Min förra mobil fungerar inte ihop med mitt abonemang, den här BORDE fungera för jag valde bort 3G eftersom jag fick så dålig anslutning med 3G på, kan vara att min gamla mobil också försökte sig på 3G, dessutom valde jag ett annat nät än Partels Aina, för den sa att den inte fick kontakt med Ainas nät! Så jag är på DNAs nät nu, vet inte riktigt vad jag pratar om, försökte bara fixa så den fungerar. xD

Min mobil är, eftersom jag är van vid märket, en Sony Ericsson, den kallas Elm och är någon sorts "miljövänlig mobil", den har iallafall en stegräknare som räknar ut hur mycket koldioxid man sparat med hur många steg man gått xD Fast jag har ju min pokéwalker och mobilen kommer kunna hamna upp och ner och hit och dit i min handväska så den kanske inte kan räkna. Mna kan också använda Twitter, MySpace och Facebook på den, men datakostnaderna kan bli enorma om man gör det, fick redan datakostnader när jag fixade så att WAP och MMS fungerar på den, egentligen borde man byta till typ något abonemang med obegränsat med data utan extra kostnader som den föreslog, den varnade att det kan bli dyrt annars, haha, smart mobil :P Ja, och mobilen är "Pearly Rose" tror jag den hette, ville inte ha en svart då man lättare hittar något med färg i en handväska.

Egentligen har jag inte råd att köpa typ nästan något men en fungerande mobil MÅSTE jag har, ett plus också är att den har 5 megapixlars kamera så jag slipper köpa en ny kamera! För bättre kamera än så behöver jag nog inte, min gamla digitalkamera är 5,1 megapixlars så den här är bara lite sämmre, men batterierna till min gamla digikamera tar slut efter 2 bilder och vanliga AA batterier fungerade inte alls i kameran så yeah, den är bara skäp nu -_- Dessutom slipper man släpa med sig en kamera överallt. Anyway, här är en bild på hur min mobil ser ut:



Jag är utskriven från psyk för tillfället, ska tillbaka den 11.6, efter mitt möte på socialen ungefär sa jag att jag skulle komma. Försökte sova men det gick inte och nu hör jag viskningar, betyder att jag antagligen borde få min injektionsmedicin snart, eller så beror det bara på att jag stressade upp mig över att vara i stora butiker med massor med folk och att jag vaknade halv nio i morse och inte har kunnat somna? Stress och sömnlöshet är typiska utlösande faktorer för "psykoser", men jag vet ju att viskningarna inte är riktiga, när jag hör dem klart och tydligt har jag svårare att tro på mig själv, och alla andra, när de säger att det bara är hallucinationer.

Nu är jag VÄLDIGT trött, ska försöka ge sovandet en chans till, ska ändå till apoteket imorgon och sedan lämna medicinerna på verksamhetscentralen och få delat i dosett åt mig, LITE litar de nu på mig i och med att jag faktiskt fick recepten med mig idag när jag for och ska hämta dem imorgon till verksamhetscentralen, innan har jag alltid hamnat springa fram och tillbaka... Bra för stegmätaren men dåligt för mina skor, de slits sönder :( Cyklar inte och får inte ta körkort (inte för jag skulle ha råd med en bil även om jag hade det!) så det blir apostlahästarna. Undrar vad som skulle hända om jag försökte cykla? Jag menar, jag är konstan yr, och yrsel är inte bra för balansen, och på en cykel måste man balansera. Nä, får nöta skorna istället, kansk tar mina nya och försöker "gå in dem", ännu skavar de lite, men de är mycket bättre ään första gången jag gick med dem!

God natt gott folk :)

döden och självmord

En av mina gamla klasskompisars pappa har nyligen dött, det gick fort, han fick någon sorts lunginflamation om jag förstått rätt, traffade hans fru idag, mna vet inte riktigt vad man ska säga, ska man nämna det eller hålla tyst? Vad ska man säga när hon nämner det? Kan inte vara lätt när någon närstående dör, jag har inga speciella minnen av när min mormor och morfar dog, mormor dog först, vi var på hennes begravning, morfars begravning var jag inte på, hade ingen lust att låtsas sörja den SOBn, istället tänkte jag dränka mig själv, men som med precis alla mina andra självmord lyckades det inte, jag blev påkommen. Vad var jag då? 13 tror jag? Det var inte ens mitt första självmordsförsök.

Nu har jag väldigt mycket självmordstankar, hade även innan jag började med min nya antidepressiva medicin, var ju därför jag började med den från första början... Dock kan man bli sömre innan man blir bättre så kanske ja gslutar tänka på självmord och planera självmord och skada mig själv igen. Kanske slutar rösterna uppmuntra mig till det om jag blir stabilare i humöret och börjar sova bättre.

Jag hör inte röster konstant just nu, det hindras av att jag har två stycken antipsykotiska mediciner, men trots dem hör jag röster ibland. "skuggorna" jag ser försvinner aldrig, de brukar prata med mig men de är inte i samma kategori som rösterna eftersom de här faktiskt har en form, och de pratar via telepati, inte som rösterna som liksom kommer utifrån som om det var en annan människa som pratade med mig. Rösterna är män, de är ungefär 5 stycken när de är som mest av dem, de pratar illa om mig med varandra eller rent ut säger åt mig elaka saker. Ja, jag är rädd för dem, precis lika rädd som jag var för mobbarna som gjrode att jag ett par gånger helt enkelt kräktes på väg till skolan, jag förstår inte ångestens och rädslans fyriska symptom, ångesten som gör att man börjar skaka och hjärtar vill hoppa ur bröstkorgen och lungorna snörs ihop så man inte kan andas. Är det så väldigt konstigt attt man i en sådan situation skulle välja att sätta ett rakblad mot huden och bara skära tills det äntligen går över?

Jag är fortfarande inlagd på psyk men hemma för tillfället, ska på nattpermission imorgon tills i övermorgon och har vårdplan på torsdagen, de vill inte att jag ska vara inlagd så länge att jag blir "hospitaliserad" men jag är precis skitdålig på att leva för tillfället, kan bara överleva. Jag har inte skurit mig mycket, kurar ihop mig i fosterställning med hög musik på i hörlurarna när ångesten slår till, så ligger jag och skakar och försöker andas normalt (har en tendens att börja hyperventilera vid ångestanfall) och bara härda ut. De gillar inte speciellt mycket att jag skär mig när jag är inlagd.

Jag saknar den tydligaste av "skuggorna", men han gillar inte sjukhus, och det är inte många andra skuggor på sjukhusen heller, eller jo, på vanliga sjukhus öär det, nästan lika många som där är patienter, men annars ser man dem mest utomhus eller i köpcenters. Och på fulla bussar. Jag blir yr när det är för mycket skuggor runtomkring, igår skulle min egenvårdare prata med mig men där var tre skuggor som mest pratade med varandra så jag blev yr och förvirrad. När jag var liten kallade jag skuggorna för spöken, för de påminner kanske egentligen mera om spöken än om skuggor. Jag vet saker om skuggfolket, jag jag får inte berätta, jag har trots allt lovat (och lyssnat på hoten om vad som kan hända om jag berättar om vad de berättat), men de finns där, lika (o)tydliga som genom hela min existens.





Angtoria Do You See Me Now

Track 8 on Album God Has A Plan For Us All

Lyrics :

Hate the reflection that I see
Wish I could claw... away... my skin
Demons won't let me flee my minds tragedy
Don't label me, not a minority
Society created me
First cuts the neatest, I didn't feel a thing
Don't show me your pity
Second cuts the deepest, a release from within
Don't try to analyse me
Carve pretty pictures of hatred
Avert your eyes, my artwork doesn't lie
Refuse to acknowledge me
I'm not what you want to see
So inject and study me
Pump me with hypocrisy
Third cuts the longest, I just lost control
No doctor can save me
Fourth cuts the boldest, I've an eye for detail
Don't try to admit me
My condition has no name
It's not like I'm insane
Redirect your empathy
My body's my vengeance
I'm addicted to pain
No one understands me

antidepressiva

Jag började i förrgår med Mirtazapin som är ett antidepressivt preparat, inte ett SSRI utan någon annan sort, men fick det för jag har haft svårt att sova, läste dock att 45mg (som jag tar) har MINDRE sömnighet än lägre doser o_O (Mirtazapins märke är Remeron) 

Om inte Mirtazapin hjälper får jag ÄNNU en till medicin, antagligen Seronil, så blir kvar minst två veckor till på psyket. Det är om jag inte har helt fel en av de vanligare SSRI preparaten. Så för tillfället har jag tre piller på morgonen, ett på dagen och 10 till kvällen + mina vid-behovs som jag får upp till tre om dagen, det är då Seroquel, inte någon vanlig benzo-lugnande. Och så förståss mina vitaminer och mineraler och omega 3 som är 5 extra piller. Och sedan min injektionsmedicin som jag får var tredje vecka. Jag har rätt mycket mediciner, specielt till kvällen, ändå har jag svårt att somna, och att sova utan att vakna under natten, fast inatt sov jag 7 timmar i ett sträck ^^ Sedan kom någon in och väckte mig för jag skulle ge blodprov och kolla mitt sköldkörtelhormon och mitt järn, järn är den tabett jag får på dagen, men jag har den på recept så den hör inte till mina andra extra mediciner som jag tar. Ja, sen får jag ju huvudvärkstabletter ibland och antihistaminer (medicin mot allergi) vid behov.

Någon av mina mediciner gör att jag får ofrivilliga rörelser i fingarna och underarmarna så jag har ibland svårt att spela på min nintendo DS :/ Men så länge jag inte får dem i ansiktet (ofrivilliga tuggrörelser och att tungan rör sig) så är det inte allvarligt. De minskar också när jag tagit antihistaminer så det är nog någon sorts överkänslighet men inte ännu allerig mot någon av mina mediciner, antagligen min injektionsmedicin eftersom den är äldst av alla mediciner jag tar, typ nya mediciner har mindre biverkningar...

Nu ska jag se på Uppdrag Gransking, buh-ye :)

alkoholism och missbruk och att vara inne på psyk

Det var på Dr Phil om en missbrukande dotter vars mamma gav henne alkohol (vodka, hon var av ålder, alltså över 21) och MIN mamma brjuder mig inte ens på ett halvt glas vin för jag har tendenser mot beroende, jag har ofta varit beroende av nikotin och paracetamol och ibuprofen. Dessutom äter jag rätt starka mediciner mot mina psykoser som inte passar ihop med alkohol, och min sömnmedicin är benzo såden passar inte heller ihop med alkohol. Men jag har tidvis köpt vodka och druckit vodka-äppeljuice för att kunna sova, jag skulle ha gjort det igen om jag inte skulle vara inlagd på psyk för tillfället, de har ju naturligtvis nolltolerans mot alkohol och droger, det kommer nu och då in slitna alkoholister så jag har sett det negativa av alkoholism men samtidigt så blir jag så TRÖTT och psykotisk av att inte kunna sova.

Just nu sover jag lite bättre än innan jag kom in på avdelningen, men jag har ångest, har skadat mig själv, har spytt upp mat jag ätit, planerar självmord och är helt klart deprimerad. Jag har för tillfället ingen antideppressiv medicin så jag kanske ska be om att få en sådan, men då måste jag bli inne ännu längre för jag VET, av erfarenhet, att ångest och självmordstankar ökar den första tiden man tar dem.

Jag är van att vara inlagd på psyket här, känner typ alla som jobbar där och så, de flesta är trevliga, verkar verkligen vilja hjälpa och lyssna. Men nu var jag hemma och så skar jag mig själv igen... Det är ett beroende, helt klart. Jag vet att det inte är bra, men jag kan inte hantera ångesten, jag har så kraftig ångest, och jag har inga lugnande vidbehovs-mediciner, jag har Seroquel, den hjälper lite, men inte på långa vägar tillräkligt. Men min läkare vill inte att jag ska bli beroende, och ja, som jag sa, jag har tendenser till att bli beroende. Jag är också beroende av att spy, jag gör det nästan varje dag, ofta flera gånger om dagen. Jag är beroende av min sömnmedicin, helt klart, tar jag inte den blir jag skakig och hjärtat slår i bröstet som om det vill rymma och får förstärkt ångest, har ju trots allt ätit den varje kväll i flera år! Jag har försökt sluta med den, men då sover jag inte alls, vi försökte med en tidigare läkare att minska på dosen men som sagt, jag sov inte alls utan den.

Nu ska jag tillbaka till psyket, men först måste jag gå och köpa mera coca cola zero, det är jag också beroende av, man blir verkligen dålig av att försöka sluta med koffein också, trots att typ alla är åtminstone lite beroende av det, hur många dricker inte kaffe liksom? Jag började när jag var 15, jag har också tagit koffeintabletter när jag gick i konstterapi för den var så tidigt på morgonen, men jag slutade efter en överdos som VERKLIGEN gjorde mig dålig, jag trodde att jag skulle dö, jag ÖNSKADE att jag skulle dö så jag skulle slippa den misär jag var i under tiden koffeinet gick ur kroppen.

Jag har verkligen ett liv jag inte vill att andra ska följa efter mig i, med sönderskuren kropp och starka mediciner. Jag vet inte vad jag har för diagnos, min läkare har nämnt att jag skulle vara shizofren, men jag vet inte om jag har det som diagnos för de har inte gjort några undersökningar? Kanske en läkare kan se på hur man har det och ge diagnos efter det? Jag hör fortfarande röster ibland, som nu, jag har musik på högt i mina hörlurar, det dämpar det lite, när jag är tillbaka på psyket skaj ag be om en Seroquel, det är ju en antipsykotisk medicin, och i fortsättningen måste jag komma ihåg att be att få med en Seroquel när jag går ut för att vara borta en längre tid, på Lillens kalas (mina föräldrars ena hund) så fick jag kraftig ångest och nu igen, så det skulle vara bättre att ha med en Seroquel då, för den hjälper ju lite, även om det tar tid för den att verka.

Alkohol förstärker också ångest och psykoser, så det är bara bra att jag inte druckit på länge nu.

Jag lever verkligen inte som en kristen...

RSS 2.0