alkoholism och missbruk och att vara inne på psyk

Det var på Dr Phil om en missbrukande dotter vars mamma gav henne alkohol (vodka, hon var av ålder, alltså över 21) och MIN mamma brjuder mig inte ens på ett halvt glas vin för jag har tendenser mot beroende, jag har ofta varit beroende av nikotin och paracetamol och ibuprofen. Dessutom äter jag rätt starka mediciner mot mina psykoser som inte passar ihop med alkohol, och min sömnmedicin är benzo såden passar inte heller ihop med alkohol. Men jag har tidvis köpt vodka och druckit vodka-äppeljuice för att kunna sova, jag skulle ha gjort det igen om jag inte skulle vara inlagd på psyk för tillfället, de har ju naturligtvis nolltolerans mot alkohol och droger, det kommer nu och då in slitna alkoholister så jag har sett det negativa av alkoholism men samtidigt så blir jag så TRÖTT och psykotisk av att inte kunna sova.

Just nu sover jag lite bättre än innan jag kom in på avdelningen, men jag har ångest, har skadat mig själv, har spytt upp mat jag ätit, planerar självmord och är helt klart deprimerad. Jag har för tillfället ingen antideppressiv medicin så jag kanske ska be om att få en sådan, men då måste jag bli inne ännu längre för jag VET, av erfarenhet, att ångest och självmordstankar ökar den första tiden man tar dem.

Jag är van att vara inlagd på psyket här, känner typ alla som jobbar där och så, de flesta är trevliga, verkar verkligen vilja hjälpa och lyssna. Men nu var jag hemma och så skar jag mig själv igen... Det är ett beroende, helt klart. Jag vet att det inte är bra, men jag kan inte hantera ångesten, jag har så kraftig ångest, och jag har inga lugnande vidbehovs-mediciner, jag har Seroquel, den hjälper lite, men inte på långa vägar tillräkligt. Men min läkare vill inte att jag ska bli beroende, och ja, som jag sa, jag har tendenser till att bli beroende. Jag är också beroende av att spy, jag gör det nästan varje dag, ofta flera gånger om dagen. Jag är beroende av min sömnmedicin, helt klart, tar jag inte den blir jag skakig och hjärtat slår i bröstet som om det vill rymma och får förstärkt ångest, har ju trots allt ätit den varje kväll i flera år! Jag har försökt sluta med den, men då sover jag inte alls, vi försökte med en tidigare läkare att minska på dosen men som sagt, jag sov inte alls utan den.

Nu ska jag tillbaka till psyket, men först måste jag gå och köpa mera coca cola zero, det är jag också beroende av, man blir verkligen dålig av att försöka sluta med koffein också, trots att typ alla är åtminstone lite beroende av det, hur många dricker inte kaffe liksom? Jag började när jag var 15, jag har också tagit koffeintabletter när jag gick i konstterapi för den var så tidigt på morgonen, men jag slutade efter en överdos som VERKLIGEN gjorde mig dålig, jag trodde att jag skulle dö, jag ÖNSKADE att jag skulle dö så jag skulle slippa den misär jag var i under tiden koffeinet gick ur kroppen.

Jag har verkligen ett liv jag inte vill att andra ska följa efter mig i, med sönderskuren kropp och starka mediciner. Jag vet inte vad jag har för diagnos, min läkare har nämnt att jag skulle vara shizofren, men jag vet inte om jag har det som diagnos för de har inte gjort några undersökningar? Kanske en läkare kan se på hur man har det och ge diagnos efter det? Jag hör fortfarande röster ibland, som nu, jag har musik på högt i mina hörlurar, det dämpar det lite, när jag är tillbaka på psyket skaj ag be om en Seroquel, det är ju en antipsykotisk medicin, och i fortsättningen måste jag komma ihåg att be att få med en Seroquel när jag går ut för att vara borta en längre tid, på Lillens kalas (mina föräldrars ena hund) så fick jag kraftig ångest och nu igen, så det skulle vara bättre att ha med en Seroquel då, för den hjälper ju lite, även om det tar tid för den att verka.

Alkohol förstärker också ångest och psykoser, så det är bara bra att jag inte druckit på länge nu.

Jag lever verkligen inte som en kristen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0