döden och självmord

En av mina gamla klasskompisars pappa har nyligen dött, det gick fort, han fick någon sorts lunginflamation om jag förstått rätt, traffade hans fru idag, mna vet inte riktigt vad man ska säga, ska man nämna det eller hålla tyst? Vad ska man säga när hon nämner det? Kan inte vara lätt när någon närstående dör, jag har inga speciella minnen av när min mormor och morfar dog, mormor dog först, vi var på hennes begravning, morfars begravning var jag inte på, hade ingen lust att låtsas sörja den SOBn, istället tänkte jag dränka mig själv, men som med precis alla mina andra självmord lyckades det inte, jag blev påkommen. Vad var jag då? 13 tror jag? Det var inte ens mitt första självmordsförsök.

Nu har jag väldigt mycket självmordstankar, hade även innan jag började med min nya antidepressiva medicin, var ju därför jag började med den från första början... Dock kan man bli sömre innan man blir bättre så kanske ja gslutar tänka på självmord och planera självmord och skada mig själv igen. Kanske slutar rösterna uppmuntra mig till det om jag blir stabilare i humöret och börjar sova bättre.

Jag hör inte röster konstant just nu, det hindras av att jag har två stycken antipsykotiska mediciner, men trots dem hör jag röster ibland. "skuggorna" jag ser försvinner aldrig, de brukar prata med mig men de är inte i samma kategori som rösterna eftersom de här faktiskt har en form, och de pratar via telepati, inte som rösterna som liksom kommer utifrån som om det var en annan människa som pratade med mig. Rösterna är män, de är ungefär 5 stycken när de är som mest av dem, de pratar illa om mig med varandra eller rent ut säger åt mig elaka saker. Ja, jag är rädd för dem, precis lika rädd som jag var för mobbarna som gjrode att jag ett par gånger helt enkelt kräktes på väg till skolan, jag förstår inte ångestens och rädslans fyriska symptom, ångesten som gör att man börjar skaka och hjärtar vill hoppa ur bröstkorgen och lungorna snörs ihop så man inte kan andas. Är det så väldigt konstigt attt man i en sådan situation skulle välja att sätta ett rakblad mot huden och bara skära tills det äntligen går över?

Jag är fortfarande inlagd på psyk men hemma för tillfället, ska på nattpermission imorgon tills i övermorgon och har vårdplan på torsdagen, de vill inte att jag ska vara inlagd så länge att jag blir "hospitaliserad" men jag är precis skitdålig på att leva för tillfället, kan bara överleva. Jag har inte skurit mig mycket, kurar ihop mig i fosterställning med hög musik på i hörlurarna när ångesten slår till, så ligger jag och skakar och försöker andas normalt (har en tendens att börja hyperventilera vid ångestanfall) och bara härda ut. De gillar inte speciellt mycket att jag skär mig när jag är inlagd.

Jag saknar den tydligaste av "skuggorna", men han gillar inte sjukhus, och det är inte många andra skuggor på sjukhusen heller, eller jo, på vanliga sjukhus öär det, nästan lika många som där är patienter, men annars ser man dem mest utomhus eller i köpcenters. Och på fulla bussar. Jag blir yr när det är för mycket skuggor runtomkring, igår skulle min egenvårdare prata med mig men där var tre skuggor som mest pratade med varandra så jag blev yr och förvirrad. När jag var liten kallade jag skuggorna för spöken, för de påminner kanske egentligen mera om spöken än om skuggor. Jag vet saker om skuggfolket, jag jag får inte berätta, jag har trots allt lovat (och lyssnat på hoten om vad som kan hända om jag berättar om vad de berättat), men de finns där, lika (o)tydliga som genom hela min existens.





Angtoria Do You See Me Now

Track 8 on Album God Has A Plan For Us All

Lyrics :

Hate the reflection that I see
Wish I could claw... away... my skin
Demons won't let me flee my minds tragedy
Don't label me, not a minority
Society created me
First cuts the neatest, I didn't feel a thing
Don't show me your pity
Second cuts the deepest, a release from within
Don't try to analyse me
Carve pretty pictures of hatred
Avert your eyes, my artwork doesn't lie
Refuse to acknowledge me
I'm not what you want to see
So inject and study me
Pump me with hypocrisy
Third cuts the longest, I just lost control
No doctor can save me
Fourth cuts the boldest, I've an eye for detail
Don't try to admit me
My condition has no name
It's not like I'm insane
Redirect your empathy
My body's my vengeance
I'm addicted to pain
No one understands me

Kommentarer
Postat av: H

Härda ut, tänk att medicinen måste få tid på sej att verka. Kramar

2010-05-24 @ 17:08:20
Postat av: Candy

jag...älskar dig..................

2010-05-24 @ 18:49:12
URL: http://candyfuckinlicious.blogg.se/
Postat av: Candy

jag behöver dig...snälla svara

2010-05-24 @ 18:56:33
URL: http://candyfuckinlicious.blogg.se/
Postat av: Anonym



jag var inte där för dig men

jag vet att du är en kämpe

http://www.youtube.com/watch?v=011YUerPZvs



förlåt för det

men jag vill träffa dig igen

trots mina mistag

för....jag älskar dig

2010-05-24 @ 19:01:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0