att vara eller inte vara psykotisk och sjuk

Jag tycker inte att jag är så sjuk som jag antagligen är eftersom när jag tar mina mediciner och inte hör röster så tycker jag medicinerna är onödiga för jag inte hör röster, så jag slutar och börjar höra röster men då tycker jag inte heller att jag är sjuk, inte ens när jag försökte strypa mig själv med ett bälte fast i ett dörrhandtag för att rösterna sa det (men sen kom HAN som vanligt och fick mig att sluta innan jag dog eller blev grönsak) tyckte jag att jag var sjuk. Men samtidigt har jag ju alla de där "negativa symptomen" som gör mig handlingsförlamad, för att inte tala om ångesten, men det känns som om folk tror jag blivit bättre bara för att jag inte skär mig själv. Det stämmer inte alls, jag klarar inte av att göra mycket och jag sover väldigt dåligt. Att städa i 3 och en halv timme gjorde mig så psykiskt trött att jag gick som en zombie hela följande dag också, skulle aldrig klara av att arbeta eller studera när jag är sådan där.

Mot ångesten har jag ju taigt GABA i snart ett halvår, men det är ett naturläkemedel, det är inte testat för långt bruk, jag har ingen aning om ifall den gör något negativt också. Men den minskar på en av de biverkningar jag har av mina mediciner, nämligen skakandet, och den tar bort rätt mycket av ångesten. Jag vet inte om jag är fysiskt beroende av den men helt klart psykiskt beroende, det här veckoslutet har jag bestämt mig för att inte försöka ta så mycket GABA, så att jag inte behöver ta så mycket av den, för jag har fått lite tolerans mot den, det slutar med att jag är ute och röker hela tiden istället, men det kan jag iofs minska på nästa vecka istället.

Jag vet inte hur vettig jag är just nu, orsaken till att det här kom upp är att jag inte tagit mina mediciner ordentligt igen, eller jo, KEppra harj ag tagit precis som ordinerat, det är ju mot min epilepsi och även om jag inte minns själva anfallen så minns jag hur ont man har efteråt så den vill jag absolut inte sluta med. Det är det här med pskiska sjukdomar som är svårare att förstå, men är det kanske inte bara fel i hjärnan precis som epilepsin och dyslexin? Kommer ångesten från hjärnan? Den känns ju mest i bröstet, som om man kvävs för att man inte kan andas. MEn jag måste andas, andas lugnt och still och försöka härda ut utan GABA och utan att skära mig själv, bara idag och imorgon kvar, hopperligen går min tolerans lite ner, 3 om dagen kan jag ta men 5 är ohållbart i längden, det här veckoslutet är det bara två om dagen. Kanske man kan ta lite valeriana istället? Nu ska jag gå ut och röka igen. Typsikt nog kommer det in rök i lägenheten, tycket det luktar tobak när man kommer in efter att ha varit ute till butiken typ. Ja jag vet, det är kanske lite konstigt att vara rökare men inte gilla lukten av tobak...

ett år då självskade-demonen inte fått som han vill

Det är över ett år sedan jag skar mig sist. Efter 12/13 år med längsta "pausen" som var 4 månader har jag nu lyckats med ett år. Jag är inte helt självskadefri, jag får fortfarande återfall i hår-plockandet (Trichotillomania) och jag lider fortfarande av bulimi, att tvinga sig själv att kräkas är ju egentligen en självskadesak. Ibland har jag överdoserat mediciner lite, men inte så mycket att jag skulle dö. Självmrodsförsök har jag dock haft, förökt strypa mig själv men tog loss snaran innan det hände något mera än att jag fick en jävla huvudvärk och någon sorts märke runt halsen. Tyckte det var obehagligt, inte hittat något sätt jag vill dö riktigt ännu, allting har ju en massa otrevligheter kopplade till sig. Fast jag har faktiskt aldrig gjort ett seriöst försök att skära upp handlederna, men det verkar kladdig osv.



Nu borde mitt kaffe vara klart, vaknade med en rejäl huvudvärk som antagligen beror på brist på koffein så nu jävlar ska det drickas kaffe! Och en cigg, kanske, jag vill inte bli beroende av nikotin igen men jag vill lugna ner mig för det känns som om ångesten skulle få mig att springa runt huset tills jag skulle dö av utmattning. Redan tagit GABA, men det har inte hjälpt så mycket ännu, om det inte är bättre om en halv timme tar jag en till, men skära mig ska jag ICKE göra!

RSS 2.0