hur det är för mig just nu tre dagar innan jorden går under lol :P

Jag skriver inte så ofta här, det blir bara liksom inte till att logga in och skriva något när man ibland ser att man fått någon kommentar som är så negativ man bara vill gråta, tyvärr, men så känslig är jag. Just nu har jag ju knapt skrivit något så inte heller fått negativa kommentarer, de postiva tar jag nog till mig också, men inte lika lätt som negativa efter ett liv som mobbad.
 
Ja, minns inte vad jag skrivit lite men ska försöka sumera året... Började var det i mars med första akutinläggningen på länge för att sedan få en andra på sommaren, så illa är det dock inte nu, bara jag kan börja sova igen. Ofta börjar det med det, att jag inte kan sova, att jag ständigt hör röster och får självdestruktiva tankar. Där är jag nu, precis innan en inläggning. MEN! Ännu kan jag fungera i princip helt normal bland med folk BARA DET INTE BLIR FÖR MYCKET! Ett rätt säkert tecken på att jag hör röster är att jag lyssnar på musik samtidigt som jag pratar med folk, dvs hörlursplupp i ena örat, oftast höger eftersom rösterna kommer lite mera därifrån.
 
Nåväl, om jag nu börjar fuska med min medicinering, blir paranoidare och börjar isolera mig mera kan det gå åt helvete på en vecka, jul på psyket? Inte så kul, har gjort det förrut. Men kanske tack vare att det är jul kan jag umgås med min familj så jag inte isolerar mig? För annars far välidigt många på vintersemester just nu som är samma problem som på sommaren ju, fast det är sommarsemester. Kan ju alltid fara hem till farmor så länge hon nu finns, eller, men , liksom inte gjort det för det är lättare att isolera sig och lyssna på rösterna. På tal om negativa kommentarer så är ju rösterna likadana för det mesta.
 
Jag har ju också bytt Peratsin-injektionen (den slutade tillverkas) mot Risperdal Consta som är injektionsversionen av Ripserdal, fick den igår BTW, svider som utav bara helvete, JAG HATAR NÅLAR! Vilket kanske inte är det första man tror med tanke på att jag har ett par piercingar :P Hårfärgandet har varit kul det här året också, varit blond, rosa och blålila-hårig (Lilac hette färgen, jag älskar syréner ^^) och när det blir rött vet jag inte, någon gång när jag orkar? Städat, eller röjt kanske man kan kalla det, med hjälp, i min lägenhet. Fick ingen hjälp förrän långt efter att jag flyttat hemifrån och på den tiden hade det kunnit bli totalt kaos i lägenheten. Ska fortsätta i torsdag. Får se hur jag orkar, det här icke-sovandet gör mig rätt förvirrad, jag är typ dement haha. What? Jag är pensionerad, då kan jag väl vara dement också xP
 
Uhm... Om ni har några frågor så ställe dem bara? Har ni några negativa kommentarer kan ni sticka upp dem i arslet. Har ni något snällt att säga så gör det och gör mig glad <3 Vill ni följa mig uppdatera mera så sök er till min FaceBook (https://www.facebook.com/nattbarn) eller Instagram (AriettaTheWild) eller bara kolla några ytterst få random saker + mina Instagram-bilder på Twitter, nattbarn där med.
 
Och ja.... 2 år sen jag skar mig sist, ärren läker trots att själen blöder.

hatar att inte våga prata med folk jag inte känner så bra...

Mina facebookvänner tror säkert jag ignorerar dem men tex nu i veckoslutet minns jag inte vad jag gjort alls, men inte varit vid datorn iallafall. Äh, jag vet inte... Tycker jag verkar kall ibland då jag är så nerdrogad av mediciner :/
 
Som nu... Har inte varit på facebook alls sen i lördag kväll, men det kan se ut som om jag alltid är där då jag alltid har en tab i crome uppe med facebook... 

social fobi

Man går miste om så mycket när jag inte vågar prata med folk man inte känner. Men jag tog en chans på att en dansk person som studierar någon sorts socionom-utbildning som är här på någon sorts prao skulle gå att prata med, för jag vet att när jag väl kommer över den där stora ångest-tröskeln så är det riktigt trevligt att umgås med folk :)
 
Det var Margita från Aktiva som föreslog det, och, hm... Det gick nog bra, vi körde på engelska, vilket är bra för mig så jag kan öva upp min engelska, eller okej, jag pratar i princip perfekt engelska eftersom jag "alltid kunnat" engelska, alltså jag minns inte när jag började lära mig engelska, Det är alla spel och filmer och tv-showers fel att jag lärt mig engelska haha :P Visserligen läser jag också på engelska men det är svårare än svenska, har man dyslexi så har man och hon som kollade mig sa att jag har mera problem med låneord från bla engelska då.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sen annars också, jag ser lite nu och då att någon skrivit elaka kommentarer, geez, skaffa er ett liv, att sparka på någon som redan ligger tyder på att du saknar empati så gå till närmaste psykiatriker och kolla om du är psykopat, sociopat eller narcissist, är väl främst de störningarna som gör att man saknar empati? Eller så har ni helt enkelt underutveckade hjärnor, empati.stället i hjärnan är bland de sista att växa klart.
Ingen tycker om folk som snackar skit om andra eller säger elaka saker. What goes around comes around.

ut och in på psyket

Inte skrivit här på länge, efter att jag kom ut och skrev sist blev jag åter inskriven på psyk, och igen medicinbyte, Peratsin som jag fått som injektion i flera år ska sluta tillverkas som injektionmedicin, så nu håller jag på att börja med Risperdal Consta, har bara 25 ännu, ska bli 50 åtminstone, varannan vecka. Tills ökningen äter jag också Riperdal 2mg om dagen eftersom när jag slutade med det när jag blev utskriven började jag höra så mycket röster att de väckte mig på natten, länge sedan det varit så illa med rösterna. Så tack bara för ni slutar tillverka en medicin som fungerat för mig liksom! Gah xP
 
Hittade en dokumentär om socialfobi på YouTube på engelska och länken är här: http://youtu.be/gmEJEfy5f50
Vet iallafall att min beror mycket på att jag blev mobbad rätt illa. Bajs.
 
Hm... Ja, jag vet inte riktigt vad jag gör egentligen, ser på program på YouTube? Spelat Sims 3 också senaste veckan typ? Lyssnat förrutom på all elektronisk musik jag lyssnar på, Siouxsie and the Banshees, be mig inte försöka stava det! Haha, min dyslexi vägrar lära mig hur man stavar det xD Inte lyssnat så mycket på "goth" sen min stationära dator gick sönder och jag inte orkat skaffa fram det jag hade där. Sopor Aeternus har jag också skaffat fram igen :] Ska lägga in Jach Off Jill på min mp3-spelare också, gillar inte Scarling lika mycket som Jack Of Jill :/ Men kanske ska lägga in den också. Det är lite skit att det är så svårt att få tag på cd-skivor med bra musik dock :| Ibland är faktiskt piratebay enda stället man hittar saker typ :S
 
Fått komlimanger idag också för min t-shirt-tunika, den där med "Fuck Off"-tjejen på haha :P
http://www.cybershop.fi/tuotekuvat/900x600/IMG_9428_copy.jpg
Bra ställe att skaffa snygga grejer på, Cybershop! Passar min stil väldigt bra iallfall :] Solglasögonen var därifrån också, fanns svarta och vita men tyvärr inte röda :) Mina tights är dock från ett så ocoolt ställe som Hong Kong-varuhuset xD Men de har rätt bra priser på tights och strumpor där, och batterier, de har ju alltmöjligt där men ju inte första stället man tänker på när något säger kläder xD Men glödlampor och batterier definitivt. Och verktyg typ :P
 
Men ja, jag var inlagd på psyket tyå två månader ungefär igen, kom in på midsommaren, så var där typ hela sommaren.
 
Äh, försökte kolla på genres för olika band, verkar alla har typ 5 olika genres xD Ska nog ta och skita i vad för genres saker är i för jag lyssnar ändå på så mycket olika sorters musik O_o Darkwave brukar dock ofta dyka upp, och gothic rock och "industrial" det ena eller andra haha xD
 
Är vitblond för tillfället, fungerar på att fixa rosa, har redan färgen, hm... Får dock bli någon gång när jag inte är så yr att jag håller på att svimma varje gång jag stiger upp, vad fan är det för fel nu igen? Jag HAR ätit, jag HAR druckit, tagit alla mediciner och inte för mycket heller, gah :X Ska nog ta och se på någon dokumentär på YouTube igen, men nu vet ni iallafall att jag lever, trots att jag inte gör mycket :P

ett fall tillbaka i psykoserna

Jag har nu snart varit en månad utskriven från psyket efter lite på två månader inskriven. Jag var kostaterat djupt depirmerad och psykotisk (jag hittade mystiska hål i väggarna på psyket som jag täckte över, säkert kameror. och rösterna. och insekter under huden.) och blev ordinerad lite extra Seroquel, trots att jag är över rekomenderade maxdosen redan, och först Voxra, vilken gjorde att jag fick utslag runt ögonen och svårt att andas, tills sist fick jag springa till kontoret och be om att få se en läkare för jag kunde knappt andas, var rödflammig i hela ansiktet och kände mig som om jag skulle svimma vilken minut som helst, som tur var hade kvällsjouren på hälsocentralen inte åkt hem ännu (för då är närmaste läkare i Åbo) och han sa att det inte var SÅ akut (eftersom typ tungan inte svällt upp och så) och jag skulle få Atarax.
Atarax lindrade symptomen men jag var inte heller nöjd med att Voxra inte ska tas av epeileptiker, och jag har ju epilepsi, så jag oroade mig jämt för att få anfall vilket ju inte hjälpte min depression ett skit. Till sist bytte läkaren medicinen mot någon jag inte kommer ihåg namnet på, Sero-nånting, inget jag hafft förrut. Inte det heller så hög dos så jag misstänker min förbättring bara var normal, alla mår ju liksom inte 100% hela tiden, och tidig vår har alltid varit jobbig för mig, så fort det blir ljusare mår jag sämre. Jag tar dock fortfarande Atarax eftersom den nästan helt lindrar min pollen-allergi, vissa lär ska använda den som sömnmedel, jag märker ingen sådan effekt men tar den som rekomenderat på kvällen i vilket fall som helst. Skönt att kunna andas! Vårar är annars så svåra med vide och björk.
Nåväl, när jag väl kom hem sökte jag efter en sak jag velat har väldigt länge, hjärtformade solglasögon, som i Marilyn Mansons Heart-Shaped Glasses (de är inte likadana men helt okej snygga, hittade inga andra) och blonderade håret. Alltid piggar det upp lite. Så just nu har jag mest lyssnat på Marilyn Manson och Jack Of Jill, Within Temptation och några japanska band. Anyways, tänkte lägga upp en bild på mig blondm ed mina vita hjrätformade solglasögon ;D
dont break dont break my heart...
Har även sytt en massa när jag var inlagd på psyket, bilderna på det finns på min FaceBook, jag lär ska vara så bra jag kunde sälja dem, lol :P
XOXO Judit Henriksson

Splittrad. Vad är verkligt?

Det kändes så bra här tidigare, hade lite hopp om framtiden också. Vet inte vad som hände. Jag var rätt borta och är inte 100% tillbaka ännu, var lite bättre i mitten av förra veckan men nu tog jag en massa Seroquel för jag inte kunde sova och hörde röster. Tillräkligt mycket Seroquel för att fotfarande, 20 timmar senare, må fysiskt dåligt och psykiskt som om någon bara dragit ur sladden, jag har ingen ork, kan inte koncentrera mig, hopperligen hoppar jag inte för mycket fram och tillbaka bland ämnen. Mitt blodtryck måste vara väldigt lågt också med tanke på att jag är yr så fort jag sätter mig upp, så ligger mest ner och ser på Dragons' Den, lite lakrits skulle inte sitta fel, glutenfri lakrits då, för lakritsrot höjer blodtrycket och lakrits innehåller det så yeah, har haft lakritste någon gång också, men mest gillar jag Yogi Teas Cocoa te, fattar inte hur de lyckats blanda allt så bra, smakar choklad, och ingefära, men man känner också av andra smaker. Det är ett riktigt kryddigt te. Aja, de där med glutenfri lakrits, när de gör lakrits så lägger de i vetemjöl (många andra saker man inte skulle tro har i sig gluten har vetestärkelse i [eller så står det bara längst nere på listan på ingrediense INNEHÅLLER GLUTEN,] alltså inte naturligt glutenfria så min allergi reagerar mot det också, men trots vetestärkelse tror jag de faktiskt är glutenfria, alltså vetestärkelse innehåller inte gluten tror jag) men det säljs glutenfri lakrits. Ehum, jag tror inte jag orkar dissektea den här texten jag skrivit så det blir kanske lite rådigt inlägg, men så är min hjärna just nu också. Splittrad. Vad är verkligt?

shizo eller inte? dubbla hjärtslag av mediciner

Det har gått rätt bra på 5-HTP, jag sover bättre, vilket är en STOR lättnad efter flera års sömnlöshet, men jag är fortfarnade väldigt lätt indragen i paranoia och illusioner av vad som händer, så det hjälper fortfarande inget mot helt och hållet. När jag ska någonstans bland med andra människor tar jag Seroquel för att kunna umgås och inte tro att folk läser mina tankar. Eftersom jag fyllde år igår och var hemma hos mina föräldrar och firade hade jag tagit rätt mycket av min vid-behovas-Seroquel, problemet är att efter en så stor dos känns det i hjärnan, som om hjäranar ruttnar eller något, och hjärtat slog oregelbundet igår, men mamma sa att det inte är farligt, att hennes gör det också, men jag vet att Seroquel påverkar hjärtat för de kollade mitt hjärta ungefär samtidigt som jag läste vetenskapliga forskningsrapporter om att Seroquel kan påverka hjärtat, bra att min läkare är så "up-to-date" iallafall, men då var mitt hjärta normalt, det är bara ibland som det typ slår dubbelt och oregelbundet, det känns konstigt.


Annars har saker gått helt okej antar jag, inte gjort något speciellt, så tänker bara lägga in en bild med mig och min Agumon (en digimon jag beställt från Kanada :P). Har på mig en topp eller vad man nu ska kalla det som jag sytt själv i grönt tyg med grönt mönster, har en tunika i samma färg, Nancy gillade toppen, vet inte om hon sett tunikan. Borde köpa mera tyg, älskar att sy ;D
Jag lyssnade på en podcast om shizofreni, hur vet man egentligen at man är shizo? Jag tycker alltid att min hjärna är skarpare än andras (förrutom när jag faktiskt tar min mediciner som jag ska göra, då känns allting suddigt). Men jag menar, tänk om jag har någon övernaturlig förmåga eller något? Jag menar, speciellt då jag "blev sjuk" så mycket tidigare än de flesta med shizofreni. Jag slutar dessutom ALDRIG att tro att Simon inte existerar, visserligen har han varit lite frånvarande den senaste tiden men han har annat att göra än sitta barnvakt åt mig så jag inte tar livet av mig, vilket jag typ försökte göra i måndags då jag tog alla mina mediciner jag hade i dosetten på samma gång, orkar inte ens ringa ambulans längre när jag inser vad jag gjort för JAG HATAR AKTIVT KOL, jag räknar med att dör jag så var det meningen, överlever jag så var det meningen. Antar jag tror på någon sorts öde, och allt vad Simon säger.

ute från psyk igen...

Så har jag åter varit på intervallvård, det gick helt okej, satt mest på rummet med datorn och såg på Mythbusters och Dragons Den och Digimon Tamers. OCh eftersom jag såg på Tamers gick jag omkring med min D-Power, vilket personalen hade kul åt, att jag alltid har en massa elektronik med mig. Fast D-Powern är ju typ över 10 år gammal :P
Ugh, jag får inte ta mina 5-HTP på 4 timmar ännu för jag drack lite cider :( Är fortfarande yr av det dock o_O Ändå hade jag ätit 11-tiden så fattar inte hur jag kunde bli såhär påverkad? Måste verkligen vara nerdrogad av mina mediciner o_O Men alltså, de rekomenderade på en sida att man inte tar 5-HTP innan 6 timmar sen man druckit alkohol så, men borde kunna gå och lägga mig i tid ändå ^^
5-HTP är då den nyaste "naturmedicinen" jag tar, man får inte ta antidepressiva samtidigt så jag slutade med Mirtazapin. vilket inte för mig spelade någon roll då enda jag märkt av dem var att jag gick upp i vikt. Men iallafall, tack vare den (5-HTP) sover jag typ normalt, vilket gör att jag mår bättre överlag, jag hör mindre röster, har mindre ångest och känner mig mindre deprimerad. JAg hoppas bara att den fortsätter verka som den gör nu, vem vet, kanske jag kan studera igen om jag börjar må lite bättre ännu :) Jag har tentat ett par gymnasiekurser förrut men blev efter det så dålig att min läkare rekomenderade att jag slutade studera för jag liksom "körde slut" på mig av det, jag vill egentligen så mycet, problemet är att jag blir psykotisk eav minsta lilla stress, jag tål med andra ord inte stress alls, men stressen av att inte kunna sova har varit lättare den här tiden med 5-HTP, det var mamma som rekomenderade at jag testade dem för hon tyckte de hjälpt henne, hon har CFS/ME så hon har inte samma problem som jag förrutom att vi båda sällan var utvilade förrut då ja gbara sov 4 timmero ch inte ens det i sträck, nu sover jag 6-8 timmar, visserligen inte i sträck men det är längre än jag sov förrut, MYCKET.
Okej, nu ska jag se på Mythbusters igen, undrar vad de ska spränga det här avsinttet xD Kanske är det faktum att man bor nästan granne med en gruva där de spränger varje dag något som gör att man inte är lika entusiastisk före explosioner som de i Mythbusters verkar vara o_O Ha det bra ;D

att vara eller inte vara psykotisk och sjuk

Jag tycker inte att jag är så sjuk som jag antagligen är eftersom när jag tar mina mediciner och inte hör röster så tycker jag medicinerna är onödiga för jag inte hör röster, så jag slutar och börjar höra röster men då tycker jag inte heller att jag är sjuk, inte ens när jag försökte strypa mig själv med ett bälte fast i ett dörrhandtag för att rösterna sa det (men sen kom HAN som vanligt och fick mig att sluta innan jag dog eller blev grönsak) tyckte jag att jag var sjuk. Men samtidigt har jag ju alla de där "negativa symptomen" som gör mig handlingsförlamad, för att inte tala om ångesten, men det känns som om folk tror jag blivit bättre bara för att jag inte skär mig själv. Det stämmer inte alls, jag klarar inte av att göra mycket och jag sover väldigt dåligt. Att städa i 3 och en halv timme gjorde mig så psykiskt trött att jag gick som en zombie hela följande dag också, skulle aldrig klara av att arbeta eller studera när jag är sådan där.

Mot ångesten har jag ju taigt GABA i snart ett halvår, men det är ett naturläkemedel, det är inte testat för långt bruk, jag har ingen aning om ifall den gör något negativt också. Men den minskar på en av de biverkningar jag har av mina mediciner, nämligen skakandet, och den tar bort rätt mycket av ångesten. Jag vet inte om jag är fysiskt beroende av den men helt klart psykiskt beroende, det här veckoslutet har jag bestämt mig för att inte försöka ta så mycket GABA, så att jag inte behöver ta så mycket av den, för jag har fått lite tolerans mot den, det slutar med att jag är ute och röker hela tiden istället, men det kan jag iofs minska på nästa vecka istället.

Jag vet inte hur vettig jag är just nu, orsaken till att det här kom upp är att jag inte tagit mina mediciner ordentligt igen, eller jo, KEppra harj ag tagit precis som ordinerat, det är ju mot min epilepsi och även om jag inte minns själva anfallen så minns jag hur ont man har efteråt så den vill jag absolut inte sluta med. Det är det här med pskiska sjukdomar som är svårare att förstå, men är det kanske inte bara fel i hjärnan precis som epilepsin och dyslexin? Kommer ångesten från hjärnan? Den känns ju mest i bröstet, som om man kvävs för att man inte kan andas. MEn jag måste andas, andas lugnt och still och försöka härda ut utan GABA och utan att skära mig själv, bara idag och imorgon kvar, hopperligen går min tolerans lite ner, 3 om dagen kan jag ta men 5 är ohållbart i längden, det här veckoslutet är det bara två om dagen. Kanske man kan ta lite valeriana istället? Nu ska jag gå ut och röka igen. Typsikt nog kommer det in rök i lägenheten, tycket det luktar tobak när man kommer in efter att ha varit ute till butiken typ. Ja jag vet, det är kanske lite konstigt att vara rökare men inte gilla lukten av tobak...

ett år då självskade-demonen inte fått som han vill

Det är över ett år sedan jag skar mig sist. Efter 12/13 år med längsta "pausen" som var 4 månader har jag nu lyckats med ett år. Jag är inte helt självskadefri, jag får fortfarande återfall i hår-plockandet (Trichotillomania) och jag lider fortfarande av bulimi, att tvinga sig själv att kräkas är ju egentligen en självskadesak. Ibland har jag överdoserat mediciner lite, men inte så mycket att jag skulle dö. Självmrodsförsök har jag dock haft, förökt strypa mig själv men tog loss snaran innan det hände något mera än att jag fick en jävla huvudvärk och någon sorts märke runt halsen. Tyckte det var obehagligt, inte hittat något sätt jag vill dö riktigt ännu, allting har ju en massa otrevligheter kopplade till sig. Fast jag har faktiskt aldrig gjort ett seriöst försök att skära upp handlederna, men det verkar kladdig osv.



Nu borde mitt kaffe vara klart, vaknade med en rejäl huvudvärk som antagligen beror på brist på koffein så nu jävlar ska det drickas kaffe! Och en cigg, kanske, jag vill inte bli beroende av nikotin igen men jag vill lugna ner mig för det känns som om ångesten skulle få mig att springa runt huset tills jag skulle dö av utmattning. Redan tagit GABA, men det har inte hjälpt så mycket ännu, om det inte är bättre om en halv timme tar jag en till, men skära mig ska jag ICKE göra!

sjuk igen...

Mitt immunförsvar måste vara helt kasst, alltså seriöst, jag avslutade ju en antibiotikakur för typ en månad sedan och nu har jag huvudvärk, feber, ont i halsen (kan iofs lika gärna bero på upprepade kräkningar), hosta och snuva, great!

Förrutom att jag mår fysiskt dåligt är min psykiska välmående heller inget välmående, jag har kräkts nästan varje dag en längre tid nu och sover inget vidare. Men jag SER ut att må bättre. Eller gjorde det idag iallafall, ser mera levande ut, eller något... Kan bero på att jag fick min injektion idag EFTER att jag var till banken där jag fick höra att jag såg ut att må bra. För jag har bara sovit 2½ + 4 timmar vaket + 2 timmar inatt. Seriöst. Det håller inte i längden.

Hittade en text jag skrivit när jag varit psykotisk. Antagligen. För den är i 3dje person, den är full i stav och skrivfel and it doesnt make sense half the time. More than half the time. Seriöst. Dock väldigt illamåendeframkallande så för at inte gå och kräkas igen försökte jag skriva ett inlägg här. Not working. Bye.

överlevt helgen...

Ja, det gick förvånansvärt bra hemma, var till mina föräldrar och åt lördag och söndag och det hjälpte väl lite. Nu har jag varit vaken sen 3 i natt igen så jag kommer vara helt slut ikväll igen, kan inte vara för pigg och inte för trött för då somnar jag typ inte :/
Men okej, ska försöka vila lite innan jag ska och hämta mediciner klockan 11, ska gå typ kvart, tjugo före eller så.

medicinerna hjälper inte längre så bra

Jag vet inte varför, men jag mår inte speciellt bra just nu, jag vet inte om jag blivit "imun" mot mina mediciner eller varför det verkar som om jag bara tar sockerpiller. Det enda jag kan göra är försöka lyssna på musik hela tiden så jag inte lyssnar på rösterna men mitt minne är också uselt och jag gråter av ingen anledning alls och jag sover knappt alls, jag bara ligger i sängen och lyssnar på musik hela tiden. Det har inte blivit någon ändring i medicinlistan på väldigt länge, enda jag ändrat är att jag minskat på nikotinet. Så what's up liksom? Jag mår då dåligt att jag egentligen borde vara inlagd, satt säkert en halv timme på psykets rehabs kontor efter att medicindelningen var över och hon försökte se ifall jag skulle behöva läggas in eller om jag klarar mig över veckoslutet och jag vill bara inte bli inlagd pga det kostar så mycket, jag kan inte sluta betala mina räkningar bara för jag är inlagd liksom, eller hyran heller för den delen. Jag vet inte. Jag har hemskt starka självskade och självmordstankar men jag måste försöka klara mig, jag brukar inte bli sämmre till hösten/vintern, så jag vet inte vad som är på gång. Men jag måste klara det på något sätt.

akut inläggning på psyket

Blev till sist akut inlagd på psyket efter att ha sovit dåligt en lång tid, nu sover jag men det kan bero på att mirtazapin är tröttnade och den medicinen lade läkaren till när jag blev inlagd. Jag såg en massa skumma saker och hörde röster så jag vet inte exakt vad jag sysslade med innan jag blev inlagd, på ett ställe har jag skrivit: "Man hör hemma på psyket när man måste koncentrera sig på att man sitter i en soffa och ser på ett glasbord. Som det droppar vatten på så det blir vågor i glaset. Fast jag tror inte vattnet var på riktigt." så jag var ju inte helt borta utan förstod att jag var akut sjuk just då, man blir det när man sover 2-3 timmar om natten och inget mera.

Insomnian är antagligen den jobbigaste delen av att vara sjuk, inga sömntabletter hjälper mig någon längre tid, inte ens det faktum at jag tar enorma mängder Seroquel som jag hört folk säga att de blir totalt utslagna av 50 mg (jag tar 900mg Prolong och upp till 600mg vanliga vid behov) verkar göra något annat än att om jag inte tar det så somnar jag inte alls, samma sak med Tenox, min benzo-sömnmedicin, blir dessutom darrig och illamående följande dag om jag INTE tar Tenox.

Det är trots alla bakslag så att jag inte skurit mig själv på, om två dagar, tio månader. Trodde aldrig jag skulle klara mig utan att skära mig, men på något sätt har jag gjort det ändå, tagit dag för dag, minut för minut av ångest, bara härdat ut. Det är INTE lätt att sluta skära sig, det är som tortyr när man har ångest så man tror man ska dö och bara måste härda ut utan att skära sig.

Nu ska jag se på Uppdrag Gransking på svtplay, brukar se på det på torsdagar (alltså dagen efter att det sänts i sveriges tv) men eftersom jag var inlagd hade jag ju inte internet så det blev inte av. Sen ska jag se vad de har av värde att se på på nelonens hemsida, lite internetberoende är man nog trots allt ;P Ta hand om er! Jag ska försöka uppdatera så ofta jag kommer på något att skriva om <3

ändringar inom psykiatrin...

Det är mycket på gång på psyket nu i höst, massor med folk slutar, andra byter jobb och nya kommer in. Det är lite jobbigt men Anette som ska jobba i verksamhetsscentralen som i princip ergoterapeut känner jag redan från avdelningen och henne gillar jag, i min senaste inläggning hade jag också en av de nya som jobbar där som personliga vårdare och henne gillade jag också, tyckte hon verkade bry sig och har henne gärna igen :)

Har dock ju lite svårt med nya personer, specielt under mina sämre perioder, då jag i princip har social fobi, så jag hoppas det går bra. Har haft det lite sämre igen i och med att jag sovit dåligt, men jag har inte fått återfall i skärandet, bara i bulimin, men är långt ifrån i det värsta jag avrit med bulimin, då kräktes jag ju varje dag ofta flera gånger om dagen, nu har det bara varit ett par gånger men det känns ändå lite surt i och med att jag klarade kanske en och en halv månad... Hört röster har jag också gjort, det var det som fick mig till mitt första återfall i bulimin, jag hade ätit lite för mycket kanske och rösterna skrek om att jag håller på att förvandlas till en jävla flodhäst igen så till sist spydde jag bara för att slippa dem, idiotiskt nog vet jag ju att det inte får dem att sluta men ändå gjorde jag det.. Sen tog jag ett par seroquel och så slutade rösterna att skrika. Länge sedan de varit sådär högljudda, vet inte vad det berodde på, förutom att jag inte sovit ordentligt...

Annars har jag inte gjort så mycket, sett på Cold Case och Digimon beroende på humör och förmåga att koncentrera mig och spelat Pokémon Black och AfterZoom. Letat upp lite gamla tamagotchin och den nya i färg jag beställde för evigheter sedan kom denna vecka också, lite problematiskt är det att den är på japanska förståss men jag har klarat mig hittils :P Lyssnat mycket på musik eftersom jag hört röster och det hjälper att lyssna på något då. Oh, min lilla färgtamagotchi är så söt :$ Han ligger och sover nu då han är liten och klockan är över 20.00 som är hans läggdags :P Över också upp mitt korttidsminne i och med att enda spelet som inte kräver kunskap i japanska är ett siffer-memory med ett "bad card" av 15 och man ska para ihop nummrorna 1-14 så det blir 15 under en viss tid, vet inte exakt hur länge för man ser bara tiden de sista 10 sekunderna, men jag börjar bli bra på det iallafall lol :P Nu ska jag snart ta mina kvällsmediciner, hinner väl se något på Digimon eller Cold Case innan jag ska gå och lägga mig, har inte bestämt mig för vilket ännu, får se, hur är min koncenrtration nu, följa mordfall eller se på barnprogram? O_o

aspergers vs shizofreni

Hittade en bok jag fått när det var en person som trodde jag hade Aspergers, när jag kollade i den nu så inser jag att jag helt klart inte har det, visst, jag var ett udda barn, men jag blev ju utsatt för sexuella övergrepp. Visst, jag hade ju svårt i sociala situationer, men jag var mobbad och pga det utvecklade social fobi. Jag har också ofta ett stelt ansiktsuttryck, men det beror antagligen på shizofrenin.
Jag har också svårt för vissa mönster men det beror antagligen på epilepsin, visa mönster som blir tredimensionella stör mig. Och jag ser figurer i andra, men det är antagligen min överaktiva fantasi, något folk med Aspergers inte lär ha så mycket av, men själv älskar jag att läsa fantasy och skönliteratur, spela spel i olika annorlunda miljöer, RPGn är ju mina favoritspel.
Kanske är jag lite för insatt i Pokémon, jag kan namnen på nästan alla, iallafall de äldre, de från Black och White har jag inte spelat tillräkligt med för att ha hunnit lära mig namnen på dem, men tack vare Pokédex 3D till 3DS börjar jag även bli bekant med dem.
En annan sak som jag också kunde ha är borderline, men jag hör röster, de pratar med varandra och med mig, oftast pratar de illa om mig och säger elaka saker till mig och försöker får mig att tex skära mig eller ta livet av mig eller förbjuder mig att göra saker, som ta mina mediciner, börjar jag lyda dem i det sista faller betyder det att de blir starkare och jag lyder dem mera. Allt jag kan göra är ta mina mediciner, försöka leva regelbundet, undvika stress och sova. Men sova är svårt, och sover jag dåligt blir jag stressad. Den senaste veckan hade jag väldigt jobbigt med röster, det var bara att lyssna på musik högt så mycket som möjligt. Att spela eller läsa var omöjligt, koncentrationen var på 0 ungefär, enda jag klarade av att spela var Nintendogs. Nu har jag sovit så jag mår lite bättre, men ska ändå in på intervallvård på psyket i torsdag, och är det tyst hör jag viskningar.
Och jag har inte gett efter och skurit mig, blir snart 8 månader sen jag skar mig sist, trots det känns det ofta som om jag skulle bara ge upp och börja skära mig igen, jag har fortfarande kraftig ångest. Det kan det bli värre med eftersom jag slutat med mirtazapin, jag började må illa länge efter att jag tagit dem, precis som det alltid går med antidepressiva åt mig, men jag kan efter ett uppehåll börja ta dem igen ifall jag behöver, än så länge har jag inte märkt någon skillnad men det är väl bara två veckor sen jag slutade med dem. Utan att prata med läkaren som vanligt, får väl lov att förklara för honom på inskrivningssamtalet på torsdag, om han har tid för ett sådant.
Nu har min radio fått något fel så den tar pauser ibland, suck, man får väl lov att blåsa bort dammet från dens "öga" för det är antagligen det som är probemet, brukar vara det, vet inte hur så mycket damm kommer in i den...
Ta hand om er! XOXOXO nattbarn

massor med 3DS och att inte känna igen sig själv

Jag har haft min 3DS i några veckor nu så tänkte skriva lite  om den, nu blir det nörd-mode så om ni inte vill läsa det är det bara att skippa ;)
Första intrycket: AWSUME!!!!!11!!11oneoneone
Jag beställde från CDON.com för 219 euro + spelen Nintendogs + Cats och Sims 3, finns tyvärr inte mycket att välja på än så länge, men man hoppas spelföretagen börjar lassa ut mängder med bra spel snart haha :P Har även förra veckan beställt Ridger Racer 3D och Ocarina Of Time från play.com varav Ridge Racer 3D kom idag.
Själva spelkonsolen har en massa kul grejer man kan göra med bara den, orkar inte med någon review här, det finns det mycket av bara man söker på google. Har gjort några Miis, en på ett foto man tar med enadera framsidans kamera eller de två 3D kamerona på baksidan av spelkonsolen, så jag är typ apful som Mii också xD Sen har jag laddat ner 3 spel till 3DSen också, Plants vs Zombies (som är askul vad man än spelar det på ;D Dock lättare på 3DS än på Xbox 360 eftersom man gör allt på pekskärmen) och ett Tetris och så något annat jag inte orkat testa ännu, det är lätt att få credits till Nintendo eShop om man har kredit eller debit-kort, men man kan också köpa kort med koder så man får credits utan att ha sådant kort också. Det finns både Virtual Console och DSi Ware + spel specielt för 3DS.
En kul funktion är ju StreetPass, att man ha konsolen i viloläge när man går ut och så hittar 3DSen folk som också har det och man byter Miis och sådant, men eftersom 3DSen är väldigt ny och jag bor i en väldigt liten stad har jag inte hittat en enda ännu xD
Nintendogs + Cats är väldigt bra, hudarna och katterna är gulliga och så. Det är nästan samma som Nintendogs till DS fast med andra spel att tjäna pengar i och så ser det annorlunda ut när man är ute och går och så är de där gullena ju i 3D ;D Ingen tidsbegränsning på hur ofta man kan gå ut och gå med dem vad jag märkt, bara att de inte får vara hungriga eller törstiga för då säger spelet till en att mata dem. Jag har en French Bulldog, en Siberian Husky och en Chihuahua ;) En rolig funktion är att eftersom 3DSen kan räkna steg (man kan se hur långt man gått med sin 3DS på i viloläge i huvudmenyn) så kan man gå ut och gå med sin hund i "Pedometer" viloläget, gå ut och gå med in hund på riktigt alltså ;) Man få en present beroende på hur långt man gått i sträck :)
Sims 3 är rätt segt, det är kul att göra nya simmar men man kan inte ha många i sin familj, till att börja med har man bara en och jag har inte spelat det så mycket att jag bett någon flytta in ännu. Lika som med Mii Maker kan man ta ett foto på sig själv eller någon annan och så gör spelet en ful sim åt dig :P Sims är bättre på PC, men jag gillar ändå att ha allternativet att spela lite Sims när jag får cravings efter det utan att ha min laptop.
Ridge Racer 3D, hm... Jag fick ju spelet idag, har spelat genom första fyra banorna i en tävling, måste bara köra om ett race för jag förlorade (kom 4de). Gillar musiken iallafall, den har häftigt soundtrack :) Jag är lite för ivrig när jag spelar dock, jag svänger på konsolen och tappar fokuset, men jag lär nog lära mig hålla den stilla snart om jag fortsätter spela :P För man måste hålla fokuset rätt om man ska se 3D, annars blir det bara dubbla bilder på varandra. KAn tro man kan få riktigt snygga bilar längre fram i spelet och man kan "customize" rätt mycket redan från början. Vet inte så mycket om hur det är jämfört med andra bilspel för... Jag spelar inte bilspel O_O Inte i vanliga fall iallafall, men nu ville jag ha NÅGOT som man kan spela i korta sträckor, gillade det förvånandsvärt mycket med tanke på att jag annars aldrig varit intresserad av bilspel... för jga kör bara in i väggar och saker xD Men man lär väl bli bättre :P
Hur är då 3D utan glasögon? Väldigt coolt faktiskt, ni som är tillräkligt gammla för att ha haft en Viewmaster vet lite hur det känns. I början, kanske första veckan, blev jag lite yr när jag spelat en längre tid, men det är fövånansvärt bra med tanke på att jag hade både epilepsi och migrän samt lätt får huvudvärk. En del spel, som Nintendogs - Cats och Ridge Racer 3D är ascoola, Sims 3, inte direkt uber, men egentligen behöver man inte äkta 3D till ett Sims-spel. Gillar själv 3Dn i 3DS bättre än 3Dn i en TV man kunde testa i Gigantti, och visserligen kan ju bara en åt gången se 3D i 3DS men liksom, det är en bärbar konsol, den är gjord för att alla ska ha egen o_O 3D i ett bilpel ÄGER, man ser ju hur man kommer närmare och närmare motståndaren, STRÅLANDE! :D
För alla som kämpat med DSen och internetkonektivitet kan jag lugnt meddela att jag fick min 3DS uppkopplad på 5 minuter (istället för de 5 timmar det tar med min DS Lite) och hur snabbt det går att ladda ner spel eller videos beror bara på hur mycket av nätet dina andra grejjer använder ;)
Slutsats: AWSUME... + Cats ;)
----------------------------------------------
Jag har en annan sak att skriva om också, jag har nästan helt tappat förmågan att känna igen mig själv, jag kan inte se mig själv i speglar och se mig själv, där är ju NÅGPN, men det känns inte som mig själv liksom. Det är jobbigt, och det är inteb ara i speglar, det är samma sak med bilder, jag känner igen mig själv objektivt men inte som mig själv. Jag vet inte om det är mina andra personligheter som spökar och ställer till det eller vad det är men man tycker alla mediciner borde göra mig verklighetsförankrad?

om mina röster

Jag får naturligtvis inte berätta vad rösterna berättar men jag tänkte att jag skulle skriva lite om hurdana de är.

Mina röster är ungefär fem stycken ("de ansiktslösa"), det låter kanske inte som så mycket men tänk dig att du själv står och fem personer skriker på dig, det är rätt många. De är mansröster, vet inte varför det inte är några kvinnliga men så är det bara.

De pratar en mix av svenska och engelska, vet inte heller varför det är så men antagligen för att jag kunnat engelska rätt länge. De svär ibland på finska också, men det gör jag själv ju också så det här bevisar väl att det är något min hjärna hittat på? Även om jag fortfarande rätt ofta tror att rösterna är verkliga, trots alla mediciner. Men å andra sidan hör jag dem ju ibland trots alla mediciner också.

Det är lite som att ha en radio på ryggen som jämt är på, fast de kristiserar och nervärderar och förolämpar mig mest, kommenterar allt jag gör, skriker att jag ska ta livet av mig, hånskrattar och berättar saker och försöker kommendera mig att göra det de vill att jag ska göra. Ibland viskar de med varandra om hur värdelös jag är och hur jag bara förstör för andra människor.

De är mest de här röstera medicinerna tar bort, de ansiktslösa, de är bara röster, jag ser dem inte, men jag kan känna deras närvaro oftast innan jag hör dem, ibland känner jag bara närvaron av dem utan att jag börjar höra dem. Utan mediciner hör jag dem dock konstant. Fast ibland tänker jag att det skulle vara värt det.

De andra rösterna har skepnader, mera eller minde genomskinliga, de är inte som de ansiktslösa, de berättar mest saker för mig men de säger åt mig att göra saker ibland också. Jag kan även prata med dem, föra en konversation. Här är det flera, flera än jag orkat räkna ut för en del försvinner och det kommer nya istället. Det är män och kvinnor, barn och vuxna, men inga åldringar, de är oftast otroligt vackra. De lämnar mig ifred när jag är bland folk och jag har för det mesta inget problem med dem, vilket är bra, eftersom de inte ens dämpas av medicinerna förrutom när jag knockat ut mig med vid-behovs-seroquel.

De som läst mina berättelser vet lite av vad skepnaderna berättat för mig, det är det enda de förrut tillät, nu får jag inte alls berätta om det de berättar alls, "det är för mitt eget bästa", inte för att det gör något, jag har tappat iniativförmågan till att skriva på mina berättelser eller skriva noveller eller dikter, depression eller övermedicinering eller både och antar jag. Därför uppdaterar jag så sällan bloggen också, det krävs en rejäl energi att ta itu med det minsta lilla, får i princip inget gjort.

Skepnaderna pratar endast engelska, ibland använder de ord jag aldrig hört förrut, eller inte vet jag att jag hört dem iallafall, får oftast lov att googla orden. Det är en skepnad som hänger med hela tiden, han försvinner aldrig, han är sadistisk (de andra skepnaderna är rädda för honom, det är de som kallar honom sadistisk) men ändå verkar han bry sig för det är oftast han som förhindrar mina självmordsförsök, senast i fredags när jag skulle hänga mig själv med ett bälte. Han är inte ett dugg glad åt att jag inte skurit mig på sex månader, han gillar att jag gör det, även om han inte är där när jag börjar skära mig ser han till att dyka upp. Hans ålder är väldigt svår att säga, jag visste inte alls hur jag skulle säga hur gammal han är då han ser evig ut, liksom inte som någon ålder utan som om han alltid existerat och aldrig åldrats.

Uhm, hoppas jag inte skrivit något jag inte skulle få skriva, för jag är i princip utknockad av vid-behovs-seroquel, men jag har inte börjat "se bilder" ännu iallafall, trigga epileptiska anfall, jättekul, tur att jag är så bra medicinerad mot epilepsin att jag bara "ser bilder" och inte får stora anfall för man kan slå sig rätt ialla då, såg ut som om jag blivit misshandlad en gång haha. Som tur är är startar anfallen oprovocerat, annars skulle jag inte satt mig vid datorn eftersom en del epileptiker får anfall av sådant och just nu är risken förhöjd eftersom en av seroquels biverkningar är epileptiska anfall, men inte lika illa som leponex, herre gud, jag hade ju anfall hela tiden på den medicinen. Börjar bli sovtid nu så ska lägga undan datorn och försöka sova, fast jag lyckas sällan innan typ midnatt.

Ta hand om er!

GABA mot ångest och psykoser av energidryck

Jag började för någon månad sedan ta GABA 500mg när jag får ångest, efter allt mellan 30 min (om jag inte ätit något stax innan) till 2 h (om jag ätit precis innan) så brukar min ångest ha lättats märkbart. Enligt någon artikel jag läste när jag skulle kolla om GABA går ihop med mina mediciner har folk med shizofreni ofta GABA-brist i hjärnan och det gör att man får ångest eftersom GABA är ett ämne som finns i hjärnan och är ångestdämpande. Helt klart har det lättat min tillvaro, dock har det INGEN effekt mot panikångest, det är bara att uthärda.

Läste (först nu) att stora mängder koffein, som i energidrycker, kan utlösa psykoser. Så då blir det inget mera av det då. Sen fick jag också via ett program (Law and Order Criminal Intent) veta att att man ser bilder, lite svårt att förklara kanske men det är som att jag ser korta videoklipp en massa olika efter varandra, oftast rörliga bilder nämligen, det beror på EPILEPSI, inte psykos, vilket förklarar varför jag brukar få det när jag tar högre doser av mina vid-behovs Seroquel, de är ju antipsykotiska och har som biverkan att man kan få epileptiska anfall, säkert specielt om man HAR epilepsi som jag har, men det har snart gått två år sedan mitt senaste stora epilepsianfall så medicineringen fungerar rätt bra. Bara små anfall som minnesluckor och just det jag skrev om att se bilder som tydligen också är epielpsitksa anfall.

Att man mår bra av musik man gillar är väl ändå ingen nyhet för alla? ;) Vissa kan kanske tycka att en del jag lyssnar på är "derpimerande" men om man GILLAR det så mår man ändå bättre, det kan ju till och med kännas tröstande att man inte är den enda som känner just så. Fast just nu lyssnar jag på en av de få pop-artister som har något vettigt att säga, nämligen P!NK! 



Dumt bara att de alltid ska redigera brot "fula" ord, vissa låtar är mera extrema än denna även redigerade!

shizofreni och överdoser

Började höra röster men hade slut på mina vid behovs Seroquel så jag tog lite av alltmöjligt jag hade, resultatet blev att jag känner mig helt borta och mår illa, nu har jag tagit mina 900mg Seroquel Prolong och ett par Tenox för jag vill bara sova, det brukar gå över då.

Jag har hemsk längtan efter att skära mig, är över 4 månader sen sist, det längsta jag klarat innan, verkar bli svårare att låta bli efter fyra månader eftersom jag failade då förra gången. Skulle behöva Opamox eller något lugnande innan jag helt går sönder. Det brukar också gå över bara jag lyckas somna. Har så otroligt svårt att somna, och ju mindre jag sover desto starkare blir rösterna. JAG ÄR TRÖTT PÅ DERAS SKITSNACK! De har hakat upp sig på att jag är satans dotter nu igen, kan inte ens gå till krykan när det är så, det förstärker bara ångesten. Dessutom är jag värdelös, ful, fet, misslyckad, lättlurad, naiv och en idiot. De kommer alltid på en massa saker som jag börjar må dåligt av, och naturligtvis vill de att jag ska skära mig och överdosera.

Jag känner mig så extremt ensam, önskar bara jag hade någon att prata med, önskar jag hade benzo att ta vid akut behov, men de vill inte att jag ska bli beroende av flera mediciner, är beroende av Tenox, tar jag dem inte mår jag illa, skakar och får huvudvärk och en sorts sugande kännsla, som om blodet skriker efter det.

Nu ska jag försöka sova, vilket är jobbigt med rösterna som pratar hela tiden, och hånskrattar.

I'm alone in a world full of ghosts. Psykisk sjukdom är ett helvete.

Lite bättre har det dock blivit när jag slutade äta inhemska sädeslag, min mage känns mycket bättre iallafall, verkar ha samma allergi som min mamma.

Ta hand om er! <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0